jag vill skriva ner det här till dig,du är en av dom som står närmast mig, du är inte lik någon annan utan du är en speciell person för mig.

jag träffade dig för första gången för ungefär ganska exakt fem år sedan. du flyttade från thailand hit till sverige för att bo tillsammans med din kusin som jag redan då kände. jag minns när du, thatia och dina blivande ''adoptiv'' föräldrar gick tillsammans med rektorn på rundvandring i skolan för att visa runt. vi skulle ha klassrummerna mittemot varandra, du skulle börja i femte klass medans jag gick i sjätte klass. eftersom att du inte kunde språket så fick du börja en lägre klass annars hade vi gått i samma klass. redan då första gången jag såg dig, när du stog där i dörröppningen in till vårat klassrum så kände jag en känsla som rusa genom mig att det skulle bli du och jag. när du stog där och log, du var så söt! strax efter att ni hade lämnat vårat klassrum så började jag tänka på en massa frågor om dig. vad hette du, var kom du ifrån, hur gammal var du? dom frågorna trodde jag aldrig att jag skulle få svar på. det enda jag visste var att du var en ny elev på skolan för det var de enda rektorn sa när ni gick förbi våran klass. men rasten efter så fick jag nästan direkt reda på dom frågorna, thatia berättade för mig, du stog där brevid och log bara, du kunde ju inte säga så mycket. både du och jag var blyga. vi började träffas på rasterna, jag minns när vi körde ''klockan'' varje rast, ''king'' och andra hel tokiga grejer. tiden gick vi blev bara bättre och bättre vänner för varje dag som gick. jag försökte hjälpa dig med språket, du blev bara bättre och bättre för varje dag som gick. jag minns en dag när jag kom hem från skolan och jag berättade om dig hemma, att jag träffat en ny kompis, jag berättade var du kom ifrån och allt jag visste om dig. tiden gick, vi träffades varje rast, vi började umgås på fritiden. jag minns första gången du följde med mig hem, vi gjorde helt sjuka grejer.. både du och jag var blyga men ändå pratade vi som att vi hade känt varandra hur länge som hellst, och det här var bara några veckor efter att du börjat på skolan. tiden gick och vi träffades bara oftar och oftare, jag väntade på dig efter skolan tills du slutat, vi gick hem till dig och hade hur kul som hellst. vi var bara elva år men jag förstog redan då hur speciell du var. du var en vän jag letat efter, jag hade ingen riktig bästavän, klart jag hade många vänner men ingen riktig ''bästavän''. och du blev min bästavän. det var som en dröm som gick i uppfyllelse, från fösta gången jag såg dig där i klassrummet så tänkte jag '' tänk om vi skulle kunna bli vänner''. jag hade inte tanken att det skulle bli så bra som det blev. och jag är så glad idag att det blev som det blev.jag minns första sommaren tillsammans med dig, det var sommaren innan jag skulle börja sjuan. tiden gick och jag började skolan i kungsör, du kom till kungsör två gånger i veckan för att ha språk och då fick jag träffa dig även under skoltid. även fast vi gick på olika skolor så höll vi kontakten, vi träffades på fritiden nästan varje dag. du väntade på skolan när jag kom med bussen från kungsör. året efter började du också i kungsör, under två år gick vi på samma skola där, träffades varje dag, våran vänskap blev starkare och starkare. vi umgicks varje dag efter skolan, när du hade de jobbigt men skolarbete så hjälpte jag dig! eftersom allt du gjorde hade jag gjort ett år före dig. vi gjorde allt tillsammans, vi delade skratt som tårar. och det gör vi även idag. jag minns första sommaren du åkte tillbaka till thailand för att hälsa på din släkt/familj då tänkte jag en tanke ''tänk om hon inte vill åka tillbaka nu när hon är där hemma'' jag blev rädd för jag trodde jag skulle förlora min bästavän, men efter en månad kom du tillbaka. jag kände en lättnad. tiden har gått så fort, men det sägs att tiden går fort när man har roligt och det är sant dom här åren tillsammans med dig har gått så fort, vi har delat så mycket, så otroligt många helt galna minnen. ett exempel är avslutning 08 då du och jag gick hem från kungsör, vi kunde få så galna idéer. vi orkade inte vänta på bussen i två-tre timmar så vi började gå. du hade klackskor och fick ont i fötterna, du hade jeans för att du inte ville bli brunare, du tog av dig skona för du fick ont och de var kokhett på asfalten så du var tvungen att gå i dikeskanten, ja helt sjuka och oförglömliga minnen har vi verkligen. vi har gått igenom så otroligt mycket, jag har fått sett dig må dåligt och det är verkligen det värsta som finns. jag har försökt hjälpa dig så gott jag kunnat, du har varit tacksam. du har alltid funnits om något gått snett hos mig. precis som en riktig vän ska göra. vi har aldrig bråkat, vi gled isär en gång under fem år i vänskap och de är väldigt ovanligt för att vara så tajta som du och jag, så brukar det vara vanligt att man bråkar men det har vi aldrig gjort. det som hände var ett missförstånd. har aldrig mått så dåligt som jag ggjorde när jag var utan dig, en månad var det ungefär men det kändes som en evighet. att se dig i skolan och ha en känsla av att du hatade mig var det värsta som någonsin hänt mig. jag minns när jag skrev ett sms och jag funderade länge om jag skulle våga skicka iväg det, jag gjorde det. jag gjorde det för att jag ville visa att jag saknade dig och var så otroligt ledsen, jag trodde jag aldrig skulle få svar. den dagen var du inte i skolan och jag fick svar nästan direkt, allt förändrades och blev bra. jag blev så lycklig, jag trodde jag hade förlorat min allra bästavän. i juni 09 slutade jag nian och du åttan. jag kommer ihåg den dagen, vi fotograferade oss i skolan och jag kan idag sitta och kolla på dom bilderna, tänka tillbaka på den dagen, det var en så härlig känsla att sluta nian och att jag fick dela dom timmarna på morgonen med just dig, med min bästavän! den 9/6-09 var den dagen då jag gick ut grundskolan. den tjugonde augusti började mitt gymnasieliv och för min del blev de handel i arboga. det är så tomt utan dig i skolan, efter att ha varit van av att gå i samma skola med dig, träffa dig varje dag även under skoltid så är det tomt utan dig. nu har du en termin kvar av grundskolan sen börjar du förhoppningsvis på samma program och i samma skola som mig, då får jag äntligen träffa dig hela dagarna igen. det går inte att beskriva hur glad jag är att jag har dig, även fast du har det jobbigt vissa dagar så är du ändå samma person. endel människor som har de jobbigt kan bli en helt annan person de finns ju en förklaring för det oftast, men du är inte en sån person. du är speciell, jag är så stolt över att få kalla dig min bästavän. du är allt precis allt för mig. vi har planerat en framtid för oss, och det ska bli så! vi sa föralltid och det håller vi! vi ska flytta tillsammans, du och jag. vi ska lämna denna by/lilla stad och dela en framtid tillsammans i en större stad. sen ska vi även åka tillbaka hem till ditt ställe där du växte upp som barn, till thailand. du är en av få som jag kan lita på till hundra tio procent, jag kan berätta precis allt för dig, och är säker på att det inte sprids ut till andra. du är så äkta, ditt hjärta är av guld. du är den finaste personen både på insidan och utsidan. du gör mig så glad.. alla fina/söta grejer du säger till mig går rakt in i hjärtat. jag kan inte leva utan dig idag, mår du dåligt så mår jag dåligt mår du bra så mår jag bra. dör du så dör jag. jag älskar dig mer än vad ord kan förklara!

jag skriver denna text till dig här, för jag vill att du verkligen ska förstå hur mycket du betyder för mig!
du är en person som förändrat mitt liv till det bästa. jag kommer alltid finnas och hjälpa dig.jag klarar inte en dag utan dig. jag har sagt det flera gånger nu men du är verkligen allt för mig. jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst men det skulle ändå inte räcka till för att förklara hur bra du är!

att vara säker på att ha dig vid min sida vad det än gäller, gör mig till en starkare person för varje dag som går.
you turn my world to such better place, dont forget it!

saowalak bow sirinai, my entire world!




J